Hörneå bys hemsida www.becken.se
Raggarungens bekännelser!
Del 1
Själv provade jag alla typer av raggning utom ”finragg” eftersom jag inte tillhörde den gruppen av ungdomar. Föräldrarna var ju som bekant vattenrallare.
Det började i Lycksele med att åka samman med grabbarna som arbetade på Tuggenbygget i deras fina bilar som många lyckats spara ihop till genom hårt arbete på kraftverksbygget. Det var några grävmaskinister från Strycksele som hade köpt en Ford Customline som var stor, rymlig och bekväm. Den åkte vi runt med till bl.a logdans i Strycksele och ofta in till centrala Lycksele där Folkets hus körde dans onsdag, lördag söndag oftast. Vi var oftast tre grabbar i bilen och inget egentligt ”raggargäng” men visst var det flickor som raggades, vad annat?
Vid den här tiden gick jag på realskolans sista klass och såhär i efterhand kan man ju förstå varför det inte gick så bra med studierna. Dels hade jag flyttats runt så ofta att studierna kom i otakt. Från treårig linje till 4-årig stämde ju inte alls bra och dessutom hade man olika studiematerial och kurserna hade kommit olika långt och svårigheterna tornade upp sig. Att ragga runt på stan och åka på logdans slog ju skolarbetet med hästlängder. Min kompis jobbade i skogen och tjänade pengar som vi använde till fickpengar och nöjen. Jag hjälpte ju honom i gengäld på helgerna att köra hem timmer med traktor. Det hände ju också att man blev bjuden på en och annan sup och det ökade ju spänningen en del. Kontakten med vackra damer likaså! Där fick man liksom lära sig en del grunder i raggarteknik, lära sig dansa foxtrot, typ styrdans som det heter idag och bugg mm.. Ett och annat grepp lärde man sig också och ja ni förstår ..:-) hur man håller i en dam både när man dansar och senare på kvällen osv.
En av grabbarna från Strycksele köpte nya Volvo Sport och senare Volvo Amazoner på löpande band. Han hade nämligen alltför tung gasfot och kunde inte låta bli att testa de värsta kurvorna mellan Tuggen och Strycksele med allt högre farter. Gick den klara i 120 så skulle det väl gå i 130 också. Därför hände det då och då att han behövde ny bil igen. Den gamla hade skrotats längs vägen, oftast i kurvorna bort mot hemmet i Strycksele. Att han överlevde var väl snarast ett under, men han kom alltid tillbaka i ny bil, gott humör och gärna skrytande över hur fort det hade gått.
På den tiden var alla småvägar grusvägar vilket inte gjorde bilkörandet lättare. Lösgrus, lera vid regn och gropar i vägarna var svåra att hantera i höga farter och ofta fick man stenskott på framrutan vid möten.
Efter tiden i Lycksele flyttade familjen till Umeå och där började en tid av eget ”raggande” , körkort, inköp av egen bil, man träffade nya kompisar och många var raggare. Man såg dom på stan, glidande runt i sina USA-bilar och visst såg det frestande ut.
Hade man ingen egen bil kunde man slå sig samman med nåt raggargäng och dela bensinkostnader och bil med dom ett tag. Mera om det senare.
Forts. följer i del 2 med tips om raggarmusik mm.
Hörneå 2013-02-12 Tord Fröling
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se